Idag är allt i en annan nyans. Tonerna är dova, färgerna bleknat och jag vet att jag måste släppa taget. Låta bero av sig själv. Jag styr inte, jag flyter. Varför är det så svårt att bara glida med?
Mitt hjärta var öppet och nu längtar det tillbaks. Det handlar inte om kärlek endast ett möte. Första mötet med mig sälv och mitt hjärta.
När allt är slut förstår man hur många man missat att verkligen på riktigt se. Alla är vackra när masken ligger på nattduksbordet. Jag har lärt mig en läxa. Tack Färgelanda.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar