...

Känner mig så fruktansvärt ensam i den gamla staden, speciellt när jag känner att jag sitter fast i lägenheten. Foglossning + värme + kissnödigheten gör det omöjligt att ta sig in till stan för en fika. Och här känner jag ingen längre, här består mitt umgänge av mina föräldrar och mormor. Det blir säkert bättre när föräldragrupper, öppna förskolan och babysim drar igång, kanske lär jag känna nån där. Kanske nån som mig som också är ensamstående.
Men just nu skulle jag verkligen vilja ha nära till vänner, gå över på en fika, se en film bara kunna hänga lite spontant.
Tror det är hormonerna som spökar.. och tristessen. Idag har jag höjdpunkt, håll i er, klippt tånaglarna. En stund funderade jag på om hur det hade varit att inte vara ensam med Sigge, att det fanns en partner med i bilden. Dagar som den här hade det varit bra med någon som kom hem, gav mig en puss och satt bredvid i soffan. Fast egentligen hade det varit nog med en god vän. Funderar över vad jag ska göra imorgon och det känns rätt patetiskt att inse att ett köp av trosskydd är höjdpunkten. Jag är inte skapt att vara ensam, har aldrig varit ensam. Jag blir galen.. Funderar på om det verkligen var rätt beslut att flytta från Stockholm och hit för Sigges skull eller om vi hade fått det lika bra om vi bott kvar. Mitt välbefinnande vs trygghet. Var det feghet eller mod som fick mig att flytta hit?!
Nu har jag tröttnat på alla tvära kast, vill bara hitta min plats på jorden där allt stämmer. Där den här gnagande känslan av att längta bort inte bor. Finns den?

... Och så vilja jag föda nu!!! (tror att en stor klump kommer släppa när mobilitet kommer tillbaka)


- Posted using BlogPress from my iPhone

Och tröttheten..

..som förlamar. Idag börjar som igår, lika trött som innan gårdagens sömn. Känner mig som en nykläckt bebis som sover 80-90% av tiden och inte som en vuxen kvinna. Är det så här det ska vara? Ska man inte städa hela lägenheten, springa ärenden på stan och vara allmänt hispig/duracellkanin sista veckorna?!
Den här dagen fick börja med att ställa in alla åtaganden hoppas på ett nytt batteri tills imorgon..

Ps

Jag är så sjukt trött på kissnödigheten, foglossningen, svullna fötter, värmen och att hela kroppen har blivit lika smidig som en flodhäst som försöker sig på balett (dvs totalt otymplig). Vill att Sigge ska vara klar nu!!!

Lite kort update

Jag har varit rätt off här, varit mycket med graviditet, förvärkar och sjukhusbesök. Nu äter jag penicillin för en urinvägsinfektion som vandrat iväg och orsakat problem, blir förhoppningsvis bra innan Sigge tittar ut :)

Har världens finaste föräldrar som ställt upp i ur och skur jämnt, och även nu. Sovit hos mig, handlat på Ikea, städat, tvättat och bjudit med mig på båttur och middag. Dem är bäst!

Annars är mina tankar idag mest hos en fin vän som inte har det så bra, tänker på vännen och vill skicka all kärlek jag kan <3



- Posted using BlogPress from my iPhone

Mina mornar med Sigge

Jag älskar mornarna med Sigge. Hur har han bökar och har sig. Hur jag håller mig in i det sista, ända tills han ger ett huvud/näsa/valfri ovandel rakt på urinblåsan. Jag svär, en dag kommer jag kissa på mig och då är det tur att jag förberett med kräkskydd även i min säng :)
Det är de här mornarna som jag kommer sakna när Sigge ligger bredvid. Seperationsångest över att vi ska bli två inom kort blandat med längtan. Jag vill äta kakan och ha den kvar, vill ha Sigge både i mig och bredvid mig som en känguru.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Onsdagsfest

Jag tänkte att jag ska fira "mitt i veckan" med lite shopping. Så nu är dags att ta sig samman, klä på sig och bege sig ner på stan.
Tillsynes ett problem då "stan" ligger lite längre ner på gatan jag bor men då tar man inte med foglossningen från helvetet som gärna vill göra sig påmind i tid och otid!

Här är dagens shoppinglista:

• BB-kläder till Sigge

• Trosskydd (flytningarna tar knäcken på mig)

• Pevaryl (har fått svamp som tack för att jag försöker få bukt med infektionen "down under")

• Trosor (se ovan för information om varför dessa tar slut stup i kvarten)



- Posted using BlogPress from my iPhone

Jag och nojigheten

I söndags slog den till igen. Fast egentligen hade den börjat några dagar tidigare och nådde sin kulmen under bröllopsmiddagen då det kändes som ett litet splash mellan mina ben någon gång vid efterrätten. Ringde till förlossningen på söndagen och rådfrågade, åkte in (för 3:e ggr under graviditeten).
Det var ingen vattenavgång däremot hade jag en infektion som jag troligtvis haft ett tag. Bakteriell vaginos, låter extremt äckligt och kan resultera i för tidig födsel om man inte behandlar. Så nu är det vaginasprutor med antibiotika rakt upp i fisken ett par dagar, så helt i onödan var inte nojigheten. Men ändå, känner mig så fånig som oroar mig så mycket hela tiden för Sigge. Känns som att det blir värre ju närmare förlossning jag kommer, rädslan för att han ska dö i magen, att något ska vara fel eller att jag ska skada honom på något sätt när han ligger i mage utan att veta om det. Kanske är det sömnbristen som gör det hela snäppet värre, känns galet när jag tänker på att det här bara är början - sömn lär jag inte få se röken av när Sigge väl är på plats. Som sagt den här oron gör mig knäpp, så han är välkommen egentligen när som helst, fortsätter pimpla mitt hallonbladste så länge..


- Posted using BlogPress from my iPhone

Efter så mycket kärlek

Iklädd underklänning tackar jag för mig och säger ännu en gång till alla fina, jag älskar er!

Älskade Maria och Love

Idag är er dag, idag är er bröllopsdag.
Maria min älskade bästis, jag är så stolt över att ha dig i mitt liv, och att jag får vara en del av ditt. Varje dag tackar jag förstoppningen som förde oss samman. Du är mitt batteri, allas batteri. Du är en kraft och med dig är ingenting omöjligt. Vi skrattar, vi gråter - vi delar.
Du har "det" även i dina mörka stunder.
Du har mognat. Vi har gått från ungdom till vuxen ihop och lyckats behålla vänskapen och låtit den växa.
Du träffade Love, ni smälte samman utan tanke på att det var just det ni gjorde. Er kärlek fick ta tid, växa sig stark. Ni tvingade den aldrig. Er kärlek är idag som en våg med jämvikt, den ena lyfter den andres svagheter. Utan varandra skulle ni inte vara ert bästa "jag", vilket ni är.
Att du Love kom in i mitt liv via vår älskade Maria är verkligen en gåva. Du är sund, du är kärleksfull - någon att lita på. Jag har sagt det förut med vetskapen om dig som man i Sigges liv ger hopp och lugn. Jag vet att han har en utomordentlig manlig förebild i dig.

Maria och Love jag älskar er så otroligt mycket. Lycka till och tack för att jag får vara er nära <3

Lökighet är total

Det firas med en pizza. Undra om pizzabagaren vill säga mig något med hjärtformen?



- Posted using BlogPress from my iPhone

Gårdagens trauma - ingen tillväxt

Var hos min bm och efter mätandet så konstaterade hon att min mage krympt sen sist jag var där. Allt försvann, hade inga frågor längre. Samtal ringdes och fick en till för ultraljud på en gång. Tiden som gick medan jag väntade på att få komma in och få svar om Sigge hade det bra var den värsta timmen i mitt liv. Grät och var hade lite lätt panik, kändes som om all oro höll på att bli verklig.
Som tur är så var alla prover normala, Sigge vägde till och med lite mer än normalt. Det var antagligen min mage som sjunkit något och därför minskat magmåttet sa ultraljudstanten.
Total missär byttes till total lycka - tanke och kropp hann inte riktigt med. Var helt slut efteråt, men som sagt, lycklig. Om två veckor så blir det ett UL till för uppföljning :)




Idag ska min fina mamma komma och hjälpa mig i lägenheten lite, fixa, mäta och bära tunga lådor :)

Igår var palmen här på middag, det var lite alkoholfri jordgubbsskumpa kvar efter finbesöket som avnjöts framför tv:n :)




Så otroligt fint med så fina vänner som jag har. Ni är bäst!

Och ahlinen imorgon är det den första av dina dagar, är så otroligt glad och stolt över att få vara där <3

Inte så härlig dag

Den började bra med shopping till nya lägenheten och studentskiva men avrundas med kräks, diarré och olidlig värme!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Förbannad

Efter i princip noll intresse under hela graviditeten kommer frågan om jag ska ge barnet hans efternamn.
Jag känner mig förnärmad och förbannad. Hur kan han ens ställa frågan?!
Svaret på den frågan känns ju rätt givet..

- Posted using BlogPress from my iPhone

Lycka

Jag har äntligen flyttat till min nya lägenhet, första natten igår.
Allt är så fint här, älskar planlösningen och den öppna spisen. Alla tankar och idéer om hur jag vill göra allt det här till mitt. Jag är så lycklig!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Äpplet och jag

Idag blir det appelhäng, massa godis och film <3
Så härligt med lite kvalitetstid hos denna underbara kvinna!