Känner mig så fruktansvärt ensam i den gamla staden, speciellt när jag känner att jag sitter fast i lägenheten. Foglossning + värme + kissnödigheten gör det omöjligt att ta sig in till stan för en fika. Och här känner jag ingen längre, här består mitt umgänge av mina föräldrar och mormor. Det blir säkert bättre när föräldragrupper, öppna förskolan och babysim drar igång, kanske lär jag känna nån där. Kanske nån som mig som också är ensamstående.
Men just nu skulle jag verkligen vilja ha nära till vänner, gå över på en fika, se en film bara kunna hänga lite spontant.
Tror det är hormonerna som spökar.. och tristessen. Idag har jag höjdpunkt, håll i er, klippt tånaglarna. En stund funderade jag på om hur det hade varit att inte vara ensam med Sigge, att det fanns en partner med i bilden. Dagar som den här hade det varit bra med någon som kom hem, gav mig en puss och satt bredvid i soffan. Fast egentligen hade det varit nog med en god vän. Funderar över vad jag ska göra imorgon och det känns rätt patetiskt att inse att ett köp av trosskydd är höjdpunkten. Jag är inte skapt att vara ensam, har aldrig varit ensam. Jag blir galen.. Funderar på om det verkligen var rätt beslut att flytta från Stockholm och hit för Sigges skull eller om vi hade fått det lika bra om vi bott kvar. Mitt välbefinnande vs trygghet. Var det feghet eller mod som fick mig att flytta hit?!
Nu har jag tröttnat på alla tvära kast, vill bara hitta min plats på jorden där allt stämmer. Där den här gnagande känslan av att längta bort inte bor. Finns den?
... Och så vilja jag föda nu!!! (tror att en stor klump kommer släppa när mobilitet kommer tillbaka)
- Posted using BlogPress from my iPhone
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Blä! Nu skäms jag för att jag tycker att jag är ensam när jag blir lämnad mellan tolv och sex!
SvaraRaderaHade jag vågat hade jag kommit över och suttit naken i din soffa- kanske gett dig en puss och så hade jag nog sagt att du är modig och att allt kommer att bli bra! :)
Tack Karin! <3
SvaraRaderaVissa dagar är det inte så kul, dem där dagarna när man är för trött för att fungera men ändå inte vill vara ensam, då är det skönt om inte avstånden är så stora.
Haha två nakna, de ena mer "ready to pop" än den andra, höggravida kvinnor i soffan det hade varit en syn!!
Du lär ju också känna av känslan av sitta fast i ditt närområde även fast ditt är aningen centralare ;)
Hörrö stumpan, här är din ledsna bästis som låter hjärnan vara vid kommunikation i fem minuter denna idag. Imorgon ska våran muppvallare Appel ta ut oss på alkoholfria äventyr i några timmar. Då kan du vifta på fötterna i det fria, gnälla om foglosning och klappa på min sjukskrivna rygg. Sov sött och så syns vi imorgon. Appel löser alla detaljer, jag flyter med.
SvaraRaderaJag känner mig väldigt låst i hemmet i och med min tunga hydda och svullna tassar... Men nästan mer ensam när jag, som nu, sitter själv i soffan mitt i natten med maken sovandes som en gris.
SvaraRaderaFörvärkar delux och sammandragningar som får mig att undra om jag väntar en conehead!?
Idag kom iaf Ewa och Wilton över en stund, mycket trevligt även om jag mest satt som en påse bajs och tittade på dom... Man är inte sig lik när man inte sover om natten!