Gårdagens trauma - ingen tillväxt

Var hos min bm och efter mätandet så konstaterade hon att min mage krympt sen sist jag var där. Allt försvann, hade inga frågor längre. Samtal ringdes och fick en till för ultraljud på en gång. Tiden som gick medan jag väntade på att få komma in och få svar om Sigge hade det bra var den värsta timmen i mitt liv. Grät och var hade lite lätt panik, kändes som om all oro höll på att bli verklig.
Som tur är så var alla prover normala, Sigge vägde till och med lite mer än normalt. Det var antagligen min mage som sjunkit något och därför minskat magmåttet sa ultraljudstanten.
Total missär byttes till total lycka - tanke och kropp hann inte riktigt med. Var helt slut efteråt, men som sagt, lycklig. Om två veckor så blir det ett UL till för uppföljning :)




Idag ska min fina mamma komma och hjälpa mig i lägenheten lite, fixa, mäta och bära tunga lådor :)