Jag älskar mornarna med Sigge. Hur har han bökar och har sig. Hur jag håller mig in i det sista, ända tills han ger ett huvud/näsa/valfri ovandel rakt på urinblåsan. Jag svär, en dag kommer jag kissa på mig och då är det tur att jag förberett med kräkskydd även i min säng :)
Det är de här mornarna som jag kommer sakna när Sigge ligger bredvid. Seperationsångest över att vi ska bli två inom kort blandat med längtan. Jag vill äta kakan och ha den kvar, vill ha Sigge både i mig och bredvid mig som en känguru.
- Posted using BlogPress from my iPhone
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar