Igår kom mail från pappan. Första mailet sen februari och fortfarande inga svar på frågan om gjort någon förändring i sitt liv. Mycket märkliga mail för övrigt men nog gnällt om det, ska inte hänga ut honom här.
Men allt blir så olustigt efter kontakt, allt så verkligt och familjerättsfrågan akut. Ska ringa på fredag och reda ut frågetecknen och boka möte. Ibland önskar jag att det bara var jag och Sigge att jag ensam hade stått före både ägg och sperma. Vad enkelt det vore då. Vägen är inte alltid så rak som man önskar.

Skrev sista naturprovet och det kändes helt okej, är rätt säker på ett vg+ eller mvg.
Idag väntar biologin och nervositeten är påtaglig. Det är första gången jag verkligen kämpar för ett MVG. Skulle jag inte få det kommer jag bli så besviken. Håll tummarna för kl 13 smäller det!

Ska försöka sova nu om urinblåsan och tankarna tillåter :)