Efter ett dygn med relativt regelbundna värkar åkte vi in till förlossningen. Där visade det sig att jag är öppen 2 cm och förlossningen har börjat, är fortfarande i latensfasen. Fick välja mellan att bli klubbad säl på sjukhuset eller åka hem med citodon och vänta lite till. Valde det senare alternativet, känns som om den här förlossningen kommer bli tillräckligt lång ändå. Gener och anlag kan ta sig i baken! Har blint litat på ett lätt avslut då allt har gått smidigt och snabbt för min mamma, men uppenbarligen icke för mig.
Hej och välkommen läääängsta förlossning. Är rätt deppig och uppgiven idag, men vem vet kanske Sigge mot all förmodan bestämmer sig för en spurt!?
- Posted using BlogPress from my iPhone
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Åh vad spännande men jobbigt! Jag hade också en himla seg förlossning. Det värsta är inte smärtan utan när den bara pågår och pågår till synes utan slut, och det inte händer nåt! När varje centimeter tar flera timmar. Ska man önska sig nåt så är det en snabb förlossning! Tips: VILA och SOV om du kan, du kommer behöva alla krafter du kan samla ihop. Men sen är det ÖVER och all smärta är puts väck! Stort lycka till!!
SvaraRaderaJa till slut kommer han ju ut, även om det känns tröstlöst nu.
SvaraRaderaStyrkekram vill jag passa på att skicka dig nu inför slutklämmen - så att säga ;) från en ensamförälder och följare av din blogg.
Ååå jävlar! All styrka som går att skicka genom bloggen skickar jag nu!!! Hoppas att du mår bra trots allt! Pepp pepp pepp
SvaraRadera