Idag var finaste ungen bortbytt mot ett monster. Fem plågsamma timmar med skrik, gråt och en förtvivlad mamma byttes mot nyfikenhet och stundtals glädje när ungen kom på att man kunde slå på sängmobilen. Jävligt trögt av mig att inte fatta att det var det han ville, hade liksom sparat lite energi och massa gråt (även för mig) om jag fattat galoppen lite tidigare. Fem timmar!? Fy fan, Sigge ska nu mer leva under mobilen tills han går där i från av sig själv..
Imorgon ska vi iofs på konsert och då får mobilen stanna hemma till förmån för Håkan H. Hörselkåporna på för nu jävlar blir det heldag. Sigge har lyssnat in sig och lovar att skrika i takt med musiken om det kniper, annars ska vi bara dansa i friskluften och käka sockervadd :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar