Världens bästa Caroline

Idag har jag lunchdejtat världens bästa uddevallabo, Caroline. Kändes så skönt att äntligen få träffas efter så lång tid. Så konstigt och härligt det är med vänner där man kan ta vid precis där man slutade sist. Riktiga vänner. Sann kontakt. Avståndet är sekundärt, alltid nära i huvud och kropp. Fantastiska människa.
Vi var på ett ställe man alltid går förbi och tänker att man ska äta på men aldrig blir av, govindas.
Vi avslutade med en promenad till t-centralen där jag i sedvanlig ordning blev utskälld pga av barnvagn i överfull pendeltågsvagn. Vart ska jag gömma vagnen?! Tips någon?!
Gubben på pendeln hade inget svar.. Däremot så reste sig passagerarna från handikappstolarna så jag kunde ställa mig och vagnen där. Dessutom var de trevliga. En eloge och ett tack.

Tröttheten som kom över mig när jag entrade mitt hem var inte nådig. In med Sigge, byta blöja, leka, amma. Dagens dilemma - ska jag äta middag? Orkade verkligen inte ställa mig och laga något.



Denna sorgliga måltid har några ljuspunkter, tex variationen och kontrasterna. O'boyen och de honungsrostade jordnötterna var bäst!