Nu är den här. Klädd och klar. Som jag har längtat. Nu när den står där så fylls jag av vemod. Jag blir glad samtidigt som jag saknar någon att dela det fina med. Sigges första jul. Det känns som om jag måste dela mig själv itu. Vill vara flera samtidigt som berättar om vår första jul. Sitter här själv i julmyset och då stockar sig lyckan i halsen. Det är något som saknas. Åh vad jobbigt att ännu en gång krypa till korset och erkänna..man skulle vara två. Två vuxna alltså. Eller har det hetronormativa samhället lurat mig?!
Här om dagen så var det glöggkväll hemma hos oss och Sigge var pepparkaksgubbe. Visserligen lite febrig och gnällig men ändå så fin.
Visst blir det alltid lite jobbigare kring högtider! Normer befästs och samtidigt blir man kontenplerande och vemodig. Jag känner igen mig i dina tankar. Man vill alltid dela det fina. Då är det extra ledsamt att vara alena. Kram till dig från PPD (jag har läst ditt mail, men bara inte hunnit svara, men det kommer respons)
SvaraRaderaGlömde skriva, vad fint ni har det :) värsta myset hemma hos er! Måste oxå skynda o fixa gran. /PPD
SvaraRadera