Den tunna linjen

Yogan rörde upp mina känslor, allt pulserar. Jag står framför er avskalad, naken, känslorna är utan på.
Tårarna bränner innanför ögonlocken, era energier gör mig till ett vrak när muren har fallit.
Maten blir Mount Blanc och Svenskagrammatiken till Mount Everest utan syrgas.
Grammatiken är min Akilles häl. Den sätter sig inte någonstans hur jag än försöker. Jag skäms för att jag inte kan lära mig ordklasserna. Jag har så sjukt lätt för mig. Det brukar komma naturligt. Jag ser ett mönster i allt men grammatiken är annorlunda. Den är chiffret utan lösning.

Det är tvära kast - igår sprang jag runt och tackade livet och var lyckligast i universum. Idag är det psykobitch som gäller. Mental breakdown för att jag inte vet vilken gryta som är laktosfri, vad skillnaden mellan adverb och adjektiv är!
Det är en tunn linje mellan eurofori och nedstämdhet. Igår besteg jag berget, idag kastade jag mig ut för branten med obesiktigade vingar. Imorgon börjar vingbygget igen, nästa gång jag hoppar kanske vingarna är besiktigade, och provkörda. Jag vill inte vara testpilot igen.
Övning ger färdighet.