Graviditetsmardrömmar

Vaknar mitt i natten, lungorna fyllda med panik och gråten bränner bakom ögonlocken.
Kisseriet som väcker en varannan timme kan jag köpa, men dessa drömmar.. Fy fan. Det känns lite som att tappa greppet, vad är verkligt? Så fruktansvärt att drömma om blod som tilltar, insikten om att missfallet inte går att stoppa, paniken, sorgen och ångesten. Skriken i drömmarna håller sig kvar, är svåra att släppa, rädslan är påtaglig.
Längtar så mycket efter Sigge, finns så mycket känslor där. När man väntar barn kan man inte välja att vara säker, man måste kasta sig ut och våga, lägga alla ägg i samma korg. Jag är livrädd.
Jag önskar att det var sommar och dagen efter förlossning, att allt gått bra och att Sigge ligger vid mitt bröst.
Visst, oron har bara börjat, men oron när han väl är här tar jag vilken dag som helst!