2011-03-18

Snöslask




Tankar som maler och gnager, förnuftet säger en sak men spökena en annan.
Så enkelt om pappan aldrig vetat om det som växer i mig, men samtidigt inte rättvist vare sig mot Sigge eller honom. Självklart vill jag att Sigge ska veta vem som är hans pappa men kanske på distans. Jag vill inte att hans idéer och tankar ska få fäste i barnet. Jag vill ge ett hem med trygghet och kärlek inte osäkerhet och kaos.
Kontakten mellan oss har varit sporadisk sedan jag lämnade, han vet inte exakt vart jag är, han har inga nummer men en mailadress.
Senaste mailet bad jag om svar, har han tagit tag i sig själv och sitt liv, samma fråga som i dem första mailen i december,men då blir det tyst. Inget svar. Suck.
Vad tänker han? Vad planerar han? Kommer han att kräva gemensam vårdnad eller kom han låta oss gå och nöja sig med information och planerade besök? Han säger att han vill vara med, att det även är hans barn men samtidigt visar han motsatsen när han inte hör av sig. Blir så trött på allt som är osäkert och oklart. Blir så trött på all stress. Vill bara njuta av Sigge och det fantastiska i att faktiskt växa och vara två..

2 kommentarer:

  1. Favoritkusinen?25 mars 2011 kl. 11:19

    Fina kusin Karin! Jag blir alldeles rörd. Och känner igen mig. Jag tror att det kommer gå så fantastiskt bra! Och vilken kärlek du kommer få!

    SvaraRadera
  2. Åh fina kusin vad glad jag blir. Jag tänker mycket på dig och på många sätt ger du mig så mycket styrka bara genom att finnas och lyckas med det jag snart ska göra. Vill så gärna träffas och "catch up" snart :)
    Stor kram och tack för att du finns <3

    SvaraRadera